| 89 Kapitlet |
1 | En sång av esraiten Etan. |
2 | Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte. |
3 | Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet. |
4 | »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David: |
5 | 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela. |
6 | Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet. |
7 | Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN? |
8 | Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom. |
9 | HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig. |
10 | Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem. |
11 | Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender. |
12 | Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är. |
13 | Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn. |
14 | Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand. |
15 | Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte. |
16 | Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus. |
17 | I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de. |
18 | Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn. |
19 | Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige. |
20 | På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket. |
21 | Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja. |
22 | Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom. |
23 | Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom; |
24 | nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom. |
25 | Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt. |
26 | Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand. |
27 | Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.' |
28 | Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden. |
29 | Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. |
30 | Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar. |
31 | Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter, |
32 | om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud, |
33 | då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor, |
34 | men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet. |
35 | Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra. |
36 | En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta. |
37 | Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen; |
38 | såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela. |
39 | Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom. |
40 | Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden. |
41 | Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror. |
42 | Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar. |
43 | Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje. |
44 | Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden. |
45 | Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden. |
46 | Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela. |
47 | Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld? |
48 | Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn. |
49 | Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela. |
50 | Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet. |
51 | Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken; |
52 | tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ---- |
53 | Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. |